Den unga kvinnan i grönt kom med glas, vin och ätpinnar och dukade tyst upp på bordet. Lin Pingzhi följde henne med blicken och lade märke till hennes vackra figur, men också att hyn hennes var mörk och ansiktet fullt av koppärr. ”Hon måste vara alldeles ny i jobbet eftersom hon beter sig så burdust och ogästvänligt”, tänkte han.
Skyddsvakt Shi lyfte upp jaktbytet och beordrade Sa: ”Tvätta och plocka de här och stek sen upp dem åt oss.”
”Skall bli. Ni vill kanske ha lite nötter och saltkött till vinet medan jag lagar till bytet.” Svarade han. Utan att vänta på sin farfars uppmaning så plockade Wan’er fram kött och nötter och ställde på bordet.
”Det här är mäster Lin, äldsta sonen i stans skyddsvaktsfirma”, förklarade Zeng. Han är en ung hjälte som alltid sätter ära och rättvisa högst. Han är också mycket givmild så om du förmår laga till villebråd efter hans smak så kan du på några månader tjäna ihop de trettio silverstycken du betalade för krogen”.
”Förstått! Jag är ytterst tacksam.” Inflikade Sa, tog viltet och försvann raskt in i köket. Zheng hällde upp åt mäster Lin, sen åt Shi och sist åt sig själv lyfte sen sin bägare med båda händerna, böjde nacken och tömde innehållet i ett enda svep. Han slickade vinet från läpparna och utbrast:
”Krögaren är ny men vinet detsamma.”
Han hällde upp en bägare till och skulle just tömma också den när han hörde ljudet av två hästar som i snabb galopp närmade sig krogen.
Strax hördes en mansröst säga: ”Här ligger en krog, låt oss stanna och häva ett par skålar vin”,
Skyddsvakt Shi förstod från dialekten att det var någon från Sichuan. Han vred på huvudet och såg två figurer i blå rockar binda sina hästar under ett stort banyanträd. Männen stegade in, kastade en blick på Lin och hans sällskap och vräkte sig sen högljutt ner vid ett bord. Med vita pannband och långa rockar såg de hyfsat kultiverade ut men två par nakna ben stack fram ur rocken och fötterna var instoppade i hamptofflor. Shi visste att folk från Sichuan klädde sig just på det här sättet. De vita tygstycken man knutit runt huvudet hedrade Zhuge Liang. Folket älskade Markis Zhuge Liang så högt i Sichuan att fortfarande tusen år efter hans död bar man det vita sorgebandet. De båda männen gjorde ett underligt intryck på Lin Pingzhi och han kunde inte lista ut vad de var för slags figurer de egentligen var.
”Kom hit med vin! Det här förbannade Fujian består ju inte av annat än berg. Hästarna sliter ju ihjäl sig.” Utbrast en av Sichuaneserna.
Wan’er gick fram till de två männen och frågade med sänkt blick vilket vin de önskade. Hon talade mycket tyst men med en vacker och ren stämma. Den yngre av de två männen ryckte till då han hörde henne, slängde ut en arm och strök flickan över kinden.
”Så synd! Verkligen synd!” Småskrattade han.
Wan’er blev förskräckt vid tilltaget och backade några steg.
Den andra mannen skrattade till också han: ”Broder Yu, den här flickan har en vacker kropp, men hennes ansikte... det är så koppärrigt att det mest liknar en gammal apelsin”.
Yu skrattade högt åt sin kompanjons jämförelse.
Lin Pingzhi blev tvärarg och slog näven i bordet med en knall.
”Vad är ni för ena djävlar, två blinda hundvalpar eller? Komma hit till vårt Fujian och förolämpa folk?” (fortsättning följer)
No comments:
Post a Comment