Liu Xiaobo nu på svenska!

Snart kommer vår översättning av Nobelpristagaren Liu Xiaobos texter ut på Weylers förlag. Missa inte seminariet 29 november som arrangeras i samband med lanseringen. Liu Xiaobos vän och biograf Bei Ling medverkar liksom radions utmärkta (före detta tyvärr) Kinakorrespondent Hanna Sahlberg. 

http://www.weylerforlag.se/Pressutskick_Liu.pdf  

Här nedan följer ett smakprov saxat från Den posttotalitära erans mentala landskap där Liu beskriver cynismen han ser breda ut sig bland Kinas unga. En problematik som aktualiserades för ett par veckor sedan då en tvåårig flicka blev överkörd av två olika bilar i en stad i södra Kina medan 18 personer bara stod och såg på utan att ingripa. Händelsen har lett till omfattande diskussioner i Kina. Läs också den i Kina förbjudna storsäljaren Shengshi - Zhongguo 2013 som nu översatts under titeln The Fat Years. En rätt intelligent nära-framtid-satir över det modern Kina som tar upp många teman från Liu Xiaobo. 

Kommunistpartiet har med sin ideologiska skolning dämt upp historiens flod och för generationer av kineser förvandlat det förflutnas landskap till en öde öken. Även om folk efter kommunistpartiets övertagande och framåt genomlevt svårigheter av nästan obeskrivlig art så har generationen som vuxit upp efter 4 juni förskonats från den sortens lidande som etsar sig fast i själen. De har inte upplevt systemets förtryck eller känslan av att leva i en polisstat. Deras personliga erfarenheter begränsas istället till ”tänk alltid på pengar” och ”makt ger rikedom”. Att ”alla medel är tillåtna” har de fått sig inympade med kulturen. Deras förebilder är människor som blivit rika över en natt samt idoler från media och musikvärlden. De har därför heller inget tålamod med historiska exempel på svårigheter eller verklighetens mörkare sidor. De förstår inte varför man skall hålla på att tjata om sånt som antihögerkampanjen, stora språnget, kulturrevolutionen, 4 juni etc. De frågar sig varför man alltid skall klaga på regeringen och varför det alltid är samhällets skuggsida som skall visas upp. De utgår istället från sin egen förträffliga situation parat med partipropagandan som bevis på att landet gjort enorma framsteg.     

Dessa ungdomar framställer sig själva som hjältar men är i själva verket fegisar som helt saknar moralisk kompass. Om vi tittar på deras familjestruktur så är de alla enda barnet och familjens mittpunkt  -varför de också brukar kallas för ”små kejsare”. Från tidiga år så har de njutit av att allt handlat om dem och aldrig behövt bekymra sig om kläder eller mat. De har inte behövt uppleva några av sin egen föräldragenerations eller fattiga människors vedermödor. De har utvecklat en självcentrerad egoism som utesluter all medkänsla för andra människor. Än värre blir det när de tar sig in på universitetet och blir ännu mer bortskämda av sina familjer och samtidigt blir samhällets gunstlingar. Genom att bortklemas av sina familjer förvandlas de till fullkomliga egoister; av samhället lockas de in i tävlan om att bli rik och delta i lyxkonsumtionens njutningar. Av de landsbygdens barn som lyckas nå de högsta studentprovsresultaten bryr sig i allmänhet få om att hjälpa bönderna upp ur fattigdomen eller att bekämpa föraktet mot landsbygdens folk. Efter att de tagit examen ser de istället till att själva bli framgångsrika stadsbor. Endast de överpresterande som besegrar sina kamrater kan ta sig bort från landsbygden blir helt naturligt tankegången hos denna grupp studenter.

Den under senare år framväxande populistiska nationalism vars dumdristighet till och med överträffar den officiella är tveklöst den samhälleliga rörelse som allra mest attraherar ungdomarna; speciellt när det handlar om att protestera mot USA, Japan eller taiwanesisk självständighet. Nationalismen har blivit det enskilda fält där merparten av Kinas ungdomar kan samlas i politiska frågor när de vid olika incidenter släpper ut sitt hat mot andra nationer: Attackflygplansincidenten som ställde USA och Kina mot varandra 2001, ”japanska sexhandeln i Zhuhai”, incidenten där en japansk student vid Nordvästuniversitet påstods förolämpa Kina, premiärminister Koizumis besök vid Yasukunitemplet, den amerikanska polisens misshandel av Zhao Yan, asiatiska spelens fotbollsfinal mellan Kina och Japan etc. Vid alla dessa händelser har de nationalistiska ungdomarna med stort raseri lyckats göra en höna av en fjäder. Den nationalistiska diskursen på nätet blir allt våldsammare och pöbelaktig då överallt förbannelser och uppmaningar om att döda hörs samtidigt med högstämda förklaringar om hur mycket man är villig att offra för fosterlandet. Samtidigt får inte ens de allra starkaste känslorna för nationen komma i vägen för dessa nationalisters opportunistiska livsval, så självklart håller man tyst inför de brutaliteter som försiggår inne i Kina.

En avtrubbad medmänsklighet och total avsaknad av känsla för rättvisa sprider sig i själva verket som en smittsam influensa. Åldringar som plötslig drabbas av allvarlig sjukdom på öppen plats lämnas åt sitt öde. En liten bondflicka halkar och trillar ned i vattnet och ingen räddar henne. Vägpirater rånar och våldtar medan unga starka män i bilar bara kör förbi och tittar på. Småligister leder ett par fångna småflickor flera hundra meter utefter gatan medan folk bara står bredvid som åskådare utan minsta ansats till att gripa in. Sådana här rysliga händelser dyker ofta upp nu i kinesisk media, till och med i den statliga centraltelevisionen.

Så ser alltså de kinesiska ungdomarnas nationalism ut; mot omvärlden högljutt heroisk men när det gäller att hjälpa sina egna ynklig feghet. Den kvinnliga student som gav uttryck för en överdriven och otrevlig nationalism när Bill Clinton besökte Kina och pratade på Pekinguniversitetet är idag gift med en amerikan och bor i USA. Den här sortens dramer blir naturligtvis snabbt hett nyhetsstoff. Det tragiska är att folk inför dessa återberättade paradoxala beteendemönster inte visar någon som helst vilja till självanalys eller undran över sitt eget beteende. Som om det vore helt naturligt skäller man i ena stunden på den amerikanska imperialismen medan man i nästa åker till USA för att studera. När man attackerar USA gör man det full av moralisk indignation för att sen ta plats på planet till Boston sprickfärdig av glädje. För några dagar sen hittade jag en text av någon som i ett internetforum gick under namnet ”leonphoenix”. Han började sitt inlägg med ”jag älskar amerikanska produkter, gillar att titta på storsäljande hollywoodrullar, tycker om den amerikanska friheten, beundrar hur rikt och starkt USA är, men ändå följer jag med alla andra och ropar ’krossa det jävla USA!!!’, det är helt enkelt så som svaga grupper måste reagera”. Denna försiktiga och anonyma nationalism utgör en god sinnebild av dagens cyniska mentalitet.

Jin Yong, sista delen

Under stridens gång hade de båda hamnat utanför krogen. Lin uppfattade ett slag mot mellangärdet och mindes plötsligt en teknik hans far lärt honom. Han blockerade med vänstern för att ändra riktningen på det inkommande slaget, men till hans stora förvåning var Yus slag så starkt att det fortsatte rakt fram och träffade Lin i solarplexus. Lin vek sig framstupa av smärtan och Yu passade då på att grabba Lin i nacken och trycka honom neråt. Med hjälp av sin andra arm kopplade Sichuanesen ett grepp som brukar kallas ”järnburen”.

"Hahaha!" skrattade Yu. "Om du dunkar pannan i marken tre gånger och samtidigt kallar mig ’snälla farbror’ så lovar jag att släppa dig".

Shi och Zheng blev förskräckta när de såg vad som hänt och ville genast rusa fram för att hjälpa Lin, men de hade båda fullt upp själva att värja sig mot den kaskad av slag och sparkar som kom från Jia.

Följeslagare Bai lyfte då jaktgrepen mot Yu och skrek:

 "Är du helt galen, släpp honom gen...".

Yu avbröt honom mitt i meningen med en vänster bakåtspark som skickade jaktgrepen ur Bais händer. Sichuanesen följde sen upp med en snurrande hjulspark som sände Bai tumlande runt flera varv i luften innan han föll till marken där han blev liggande ett långt tag innan han kunde resa sig upp igen.

"Din förbannade skitstövel! Smutsiga oäkting! Din mamma måste ha varit blind!". Okvädingsorden haglade från den andre följeslagaren, Chen, men för varje svordom backade han samtidigt ett steg så han efter nio, tio förbannelser var på säkert avstånd från stridens hetta.

            "Hörru tjejen! tänker du buga för mig eller inte?" flinade Yu, och pressade Lins huvud hårdare ner mot marken.

Med krökt rygg och huvudet nerböjt försökte Lin boxa sin motståndare i magen men det saknades en decimeter för att nå fram. Greppet han fastnat i gjorde ont så det svartnade för ögonen. Det kändes det som om nacken kunde knäckas vilken sekund som helst och han började därför famla runt i panik med händerna för att hitta något som kunde befria honom från plågoanden. Till slut fick hans fingrar tag på ett hårt föremål fastspänt vid vristen. Utan att tänka sig för tog Lin föremålet och stötte det med full kraft i Yus mage. Yu skrek till och släppte genast greppet. Sichuanesen tog ett par steg bakåt och med ansiktet förvridet i fasa tittade han ner mot sin mage. Från mellangärdet växte nu plötsligt handtaget från en dolk fram. Kvällssolens strålar glittrade i de vackra guldinläggningarna. Yu öppnade munnen som om han ville säga något, men fick inte ur sig ett ljud. Han förde händerna mot magen och det verkade om han ville dra ut dolken men inte vågade. Lin Pingzhi hade stapplat baklänges några steg sen järngreppet släppts om hans nacke. Han var nu helt vettskrämd, och hjärtat kändes som det skulle dunka rakt genom bröstkorgen. Jia och skyddsvakterna hade slutat slåss och stirrade förskräckta på den dödligt sårade Yu som nu tagit mod till sig och med ett ryck slet ut dolken så blodet sprutade. Åskådarna kved av fasa.

"Jia...Jia...berätta för far...så han kan hämnas...", stönade Yu och släppte dolken.

"Broder…Broder!!", skrek Jia och rusade fram. Men det var redan för sent, Yu föll framstupa ner på marken. Kroppen ryckte till ett par gånger och förblev sen stilla.

"Beväpna er" viskade skyddsvakt Shi, medan han skyndade fram till hästarna och drog sitt svärd. Erfarenheten sa honom att Jia skulle göra allt han kunde för att hämnas sin döda partner. Men Jia bara stirrade stint på Lin, tog sen upp dolken och rusade fram till sin häst. Med ett snitt skar han av betslet kastade sig upp och red iväg i full gallopp mot norr.

Hitler as Oedipus Rex

When Adolf Hitler and his Nationalsozialistiche Deutsche Arbeiterpartei came to power in 1933 the Jews comprised less then one per cent of the German population. Apart from small minorities like this the European Jews mainly lived in the East, in what the historian Timothy Snyder in a gret book with this name calls “the bloodlands” - Poland, Belarus, Lithuania and Ukraine, where 14 million individuals (not counting the soldiers) were murdered by Germany and the Soviet Union between 1933 and 1945. This was also were all the Nazi death camps were located, not inside Germany.

                      Another misconception many seem to share with the Nazi pseudoscience is that the Jews living in these Eastern areas of Europe were related genetically to Palestine and might have come here after the Jews were forced out from Spain after the Christian Kings conquered these Muslim territories. As already Jewish scholars in the 19^th century knew that is not the truth. In reality the Sephardic Jews of today’s Spain and Portugal were probably from Jewish communities that had risen among the North African Berber people, the same that under Islamic banner invaded the Iberian Peninsula some thirteen hundred years ago. Similarly, the East European Jews were neither they part of any Jewish bloodline going back to Jerusalem and Palestine. The Jewish historian Shlomo Sand, in his much discussed book on the discovery of the history of the non Palestinian Jews (and the nationalistically inflamed rejection of this theory) has shown the East European Jews most probably hailed from the old Khazan Kingdom.

                      This kingdom was located in Caucasus, just in the area were European linguists and other scholars had placed the origin of the Indo-Europeans that were the focus of Nazi racial theories, and whose original genetic qualities the Vernichtung together with the general deadly war on the non Aryans were meant to save. The Jewish religion was one of the monotheistic faiths that became so popular after the conversion of the Roman emperors. Judaism, just as this new religion and later Islam was a religion one could convert to. This happened among the Berbers and this seemed to have happened in the old Khazan kingdom, starting from the eight century. This great multicultural kingdom lasted for many centuries but as all others it had to yield under the Mongolian onslaught and from that time the Jewish Khazan community fled westwards eventually ending up Eastern Europe.

                      The Nazi pseudoscientific expeditions sent out to Asia by the Ahnenerbe, the Sven Hedin Institute and Heinrich Himmler would probably have come upon just the genetic material they were looking for in the East European Jews originally dating from the Caucasian Khazan kingdom. Instead, in an act of Olympic blindness they sent this people to the Death Camps, a crime that goes beyond all crimes. A genocide, but, unknowing to themselves, also a patricide as they were murdering their lost Arian ancestors. And Hitler struck by the Gods with self-inflected blindness, how chillingly suitable that he would spend his last days in the bunker with his Reich now carried on the back of children soldiers.

Kungfuromanen fortsätter

”Jia! nån blev arg här. Vem skriker den lilla bögen åt tror du?”

Lin hade fått sin mors drag, vackra ögon och fina ögonbryn. I vanliga fall skulle Lin svarat en förstulen blick med en örfil och nu satt där en man och kallade honom bög rakt ut. Det var verkligen mer än han kunde tåla. Lin ryckte åt sig vinkannan av tenn och slängde den genom rummet. Mannen som gick under namnet Yu duckade lätt, kannan flög ut från krogen och landade i gräset så att vin skvätte åt alla håll och fick Lins kyddsvakter Shi och Zheng att genast rusa upp.  

  ”Den här lilla pojken skulle vara perfekt för kvinnoroller i Pekingoperan. Han skulle säkert kunna förleda en och annan man och jag undrar om han kan freda sig från deras närmanden”, skrattade Yu.

”Det här är unge mäster Lin från skyddsvakthuset Rikedom och renomme. Hur vågar en obetydlig figur som du komma hit och förolämpa honom” vrålade Zheng och skickade en knytnäve mot sichuanesen.

Yu parerade med vänstern fick tag på Zhengs handled och tryckte till på en smärtpunkt. Zheng tappade balansen och föll mot bordet. Yu måttade därefter en våldsam armbågsstöt mot Zhengs nacke och hela bordet med Zheng ovanpå kollapsade med ett brak. Zheng tillhörde inte de vassaste kämparna i huset men var inte heller en vekling. När skyddsvakt Shi såg sin kompanjon bita i gräset efter ett enda slag förstod han att det inte var några vanliga bråkmakare de hade fått mot sig:

”Vilka är ni mina herrar, det är uppenbart att ni behärskar kampkonsterna men då borde ni också känna till skyddvakthuset Rikedom och renomme.”

”Skyddsvakthuset Rikedom och renomme, vad fan är det? Har jag aldrig hört talas om” svarade Yu med ett hånfullt flin.  

”Vi har som yrke att spöa upp skitstövlar som er” skrek Lin Pingzhi och rusade fram. Han slängde ut vänsternäven men högg samtidigt under vänsterarmen ut med högerhanden. Det var en fint som i familjen Lins kungfuskola kallades ”draken gömmer sig i molnen”.

”Ojdå! den här lille operatjejen kan visst ett och annat trick!” utbrast mannen som kallades Yu, samtidigt som han med vänsterarmen blockerade attacken. Med sin andra hand försökte han ta tag i Lins axel men Lin Pingzhi lutade sig en smula och svarade med en knytnäve. Mannen som gick under namnet Yu väjde åt sidan, men till hans stora förvåning så förvandlades Lins knytnäve plötsligt till en handflata som serverade en präktig örfil. Den här kombinationen kallas "Plocka blommor i dimma". Yu blev rasande. Han måttade en spark mot Lin, som hoppade åt vänster och svarade med ännu en spark. I en annan del av rummet pågick kampen mellan skyddsvakt Shi och den andra Sichuanesen, Jia. Följeslagare Bai hjälpte Zheng att ta sig upp från resterna av bordet. Zheng var rasande, skrek rakt ut samtidigt som han rusade mot Yu.

”Hjälp skyddsvakt Shi istället! Jag klarar den här svinpälsen själv" beordrade Lin. Zheng visste att Lin alltid ville framstå i god dager och att han inte ville ha hjälp av andra för att besegra en motståndare. Zheng tog därför istället upp ett av de avslagna bordsbenen och måttade ett slag mot den andre sichuanesen. De två medhjälparna hade nu varit ute och hämtat Lin Pingzhis långsvärd samt en jaktgrep och började attackerade Jia med dessa vapen samtidigt som de öste ur sig förolämpningar. Som kämpar var skyddsvakthusets följeslagare ganska medelmåttiga, men de var ena baddare på svordomar. Följeslagarna använde den lokala fujianesiskan så främlingarna från Sichuan förstod naturligtvis inget av det  som skreks åt dem men begrep att det inte var några komplimanger direkt.

Lin Pingzhi använde olika tekniker som hans far lärt honom från familjens kungfusystem flygande händer. Lin tränade ofta tillsammans med de anställda i firman, men ingen var så dum att han gjorde sitt bästa utan istället så lät man alltid Lin vinna. Lin var tekniskt ganska duktig men saknade erfarenhet från riktiga fajter. Det är klart att han ibland kom ihop sig med småbuset i stan men dem kunde aldrig mäta sig med Lins överlägsna tekniker. Oftast fick dem istället fly för att plåstra om sina blödande näsor och igenmurade ögon redan efter några få slagväxlingar. Den här gången var allt annorlunda. Detta var inga småskurkar. Lin tvingades svälja sin stolthet och erkänna att motståndaren var verkligt stark och inte blev det bättre av att sichuanesen hela tiden slungade iväg förolämpningar som:

 "Hörru pysen, nu när jag sett dig på nära håll är jag säker på att du inte är en man. Du måste va en tjej som klätt ut sig! Visst är det så? Vit fin hy och röda kinder har du ju. Inte ska vi slåss! Kom hit och ge mig en puss istället!"

 Lin Pingzhi blev vansinnigt uppretad av smädelserna. Han kastade en blick åt sidan, men såg att Shi och Zheng hade det minst lika tufft som han själv. Zheng hade fått ta emot ett slag på näsan och färskt rött blod rann nerför skjortan. Lin ökade takten i sina slagserier och plötsligt fick han in ännu en ljudlig örfil på Yu. Den här gången hade han träffat hårt och det gjorde uppenbarligen Yu rasande.

"Din jävla byracka, kan du inte skilja skämt från allvar. Eftersom farbror såg att du egentligen var en tjej i manskläder så har farbror bara lekt lite med dig. Men du din fan, svarar med att slå farbror på riktigt" vrålade Yu, som nu ändrade sin taktik så att slagen föll som ett stormregn över Lin.

Xiaoao Jianghu av Jin Yong: Utdrag ur första kapitlet

Den unga kvinnan i grönt kom med glas, vin och ätpinnar och dukade tyst upp på bordet. Lin Pingzhi följde henne med blicken och lade märke till hennes vackra figur, men också att hyn hennes var mörk och ansiktet fullt av koppärr. ”Hon måste vara alldeles ny i jobbet eftersom hon beter sig så burdust och ogästvänligt”, tänkte han.

Skyddsvakt Shi lyfte upp jaktbytet och beordrade Sa: ”Tvätta och plocka de här och stek sen upp dem åt oss.”

 ”Skall bli. Ni vill kanske ha lite nötter och saltkött till vinet medan jag lagar till bytet.” Svarade han. Utan att vänta på sin farfars uppmaning så plockade Wan’er fram kött och nötter och ställde på bordet.

”Det här är mäster Lin, äldsta sonen i stans skyddsvaktsfirma”, förklarade Zeng. Han är en ung hjälte som alltid sätter ära och rättvisa högst. Han är också mycket givmild så om du förmår laga till villebråd efter hans smak så kan du på några månader tjäna ihop de trettio silverstycken du betalade för krogen”.

”Förstått! Jag är ytterst tacksam.” Inflikade Sa, tog viltet och försvann raskt in i köket. Zheng hällde upp åt mäster Lin, sen åt Shi och sist åt sig själv lyfte sen sin bägare med båda händerna, böjde nacken och tömde innehållet i ett enda svep. Han slickade vinet från läpparna och utbrast:

”Krögaren är ny men vinet detsamma.”

Han hällde upp en bägare till och skulle just tömma också den när han hörde ljudet av två hästar som i snabb galopp närmade sig krogen.

            Strax hördes en mansröst säga: ”Här ligger en krog, låt oss stanna och häva ett par skålar vin”,

Skyddsvakt Shi förstod från dialekten att det var någon från Sichuan. Han vred på huvudet och såg två figurer i blå rockar binda sina hästar under ett stort banyanträd. Männen stegade in, kastade en blick på Lin och hans sällskap och vräkte sig sen högljutt ner vid ett bord. Med vita pannband och långa rockar såg de hyfsat kultiverade ut men två par nakna ben stack fram ur rocken och fötterna var instoppade i hamptofflor. Shi visste att folk från Sichuan klädde sig just på det här sättet. De vita tygstycken man knutit runt huvudet hedrade Zhuge Liang. Folket älskade Markis Zhuge Liang så högt i Sichuan att fortfarande tusen år efter hans död bar man det vita sorgebandet. De båda männen gjorde ett underligt intryck på Lin Pingzhi och han kunde inte lista ut vad de var för slags figurer de egentligen var.

”Kom hit med vin! Det här förbannade Fujian består ju inte av annat än berg. Hästarna sliter ju ihjäl sig.” Utbrast en av Sichuaneserna.

Wan’er gick fram till de två männen och frågade med sänkt blick vilket vin de önskade. Hon talade mycket tyst men med en vacker och ren stämma. Den yngre av de två männen ryckte till då han hörde henne, slängde ut en arm och strök flickan över kinden.

”Så synd! Verkligen synd!” Småskrattade han.

Wan’er blev förskräckt vid tilltaget och backade några steg.

Den andra mannen skrattade till också han: ”Broder Yu, den här flickan har en vacker kropp, men hennes ansikte... det är så koppärrigt att det mest liknar en gammal apelsin”.

Yu skrattade högt åt sin kompanjons jämförelse.

Lin Pingzhi blev tvärarg och slog näven i bordet med en knall.

”Vad är ni för ena djävlar, två blinda hundvalpar eller? Komma hit till vårt Fujian och förolämpa folk?” (fortsättning följer)

Kinas sak är också vår

Att Kina blir allt viktigare för Svensk industri är tydligt efter det sista årets biltillverkningsaffärer involverande Volvo och SAAB men Kina bidrar nu också till Europas och därmed Sveriges stabilitet genom att köpa Euro och hålla kursen uppe trots katastrofalt skötta ekonomier i en del medlemsländer. Premiärminister Wen Jiabaos nyss inledda europeiska resa är därför mycket viktig men den är också känslig. Under de senaste månaderna har en våg av försvinnanden drabbat kinesiska ”oliktänkande” samtidigt som även utländska journalister drabbats av repressalier eller nekats arbetsvisum. Ofta betraktas dessa brott mot människans universella rättigheter (och inte bara av kineserna) som ”interna angelägenheter”. Så kunde man kanske se det så länge Kina fortfarande var en relativt isolerad nation men med dess globala ekonomiska betydelse idag blir varje kinesisk händelse betydelsefull även utanför landets gränser. Vilka risker skulle världsekonomin utsättas för om Kinas folk liksom de arabiska nationernas skulle tröttna på repression och korruption och reste sig för att avsätta diktaturen? Det kinesiska kommunistpartiet verkar oroas mycket över utvecklingen inom arabvärlden men istället för demokratiska reformer så väljer man ökat inskränkningar eller fängelse för dem som kritiserar regimen. Kostnaderna för att upprätthålla säkerheten i landet är den största posten i budgeten sen den gick om försvarskostnaderna. Det kan i längden visa sig vara en farlig strategi och inte bara för Kina. Den nuvarande kinesiska ledarduons ledord har varit stabilitet men frågan är vad som händer nu när de från nästa år byts ut. Efter över trettio års ekonomisk reformer har inga egentliga förändringar av det politiska systemet genomförts. Partiet har styrt landet med hjälp av enväldiga ledare som valts av sin företrädare. Nu är länken tillbaks till revolutionsveteranerna bruten och det sägs att Xi Jinping, som besökte Sverige vid Volvoaffären i höstas valts av ett ledarkollektiv som en kompromisskandidat att ta över det yttersta ledarskapet efter generalsekreterare (president) Hu Jintao. Hur mycket auktoritet ger det honom? Borde västvärlden kräva mer av demokratiska reformer i Kina. Inte för den goda sakens skull enbart utan för en långsiktig stabilitet, och ett ledarskap med stöd i folket och en demokratisk konstitution. Förra veckan släpptes konstnären och regimkritikerna Ai Weiwei (snarare visades upp av kommunistpartiet som hållit honom gömd). Det spekuleras i om ”frisläppandet” gjordes för att sammanfalla med Folkrepublikens 90 årsjubileum (snart lika gammal som Sovjetunionen hann bli) eller partiets 90 årsfirande som just inletts. Även de kinesiska kejsarna brukade ge fångar pardon vid speciella evenemang eller jubeldagar och när Folkrepubliken fyllde tio år 1959 följde Mao Zedong kejsarna i spåren och släppte hela 70 000 fångar fria. Tanken då som nu var att skapa goodwill hos folket och därmed stabilitet. Men med tanke på hur enormt stor uppmärksamhet Ai Weiweis fängslande fått utanför Kina, inte minst i Europa, så är det kanske mer troligt att frisläppandet har att göra med Wen Jiabaos affärstripp som inleddes bara två dagar senare. Så brukar det gå till. Genom att visa upp Ai Weiwei för omvärlden så räddar kineserna ansiktet på Angela Merkel och andra europeiska ledarna då de fortsätter utvidga de ekonomiska relationerna med den kinesiska diktaturen medan de inför sina väljare  tar avstånd från arabiska enväldiga ledare i demokratins och de mänskliga rättigheternas namn. 

The Phantom, or analyzing Mr. Falker

Lee Falk was a literature student when he came up with his first comic strip about the illusionist Mandrake. He had turned into a theatre man (producing writing, directing, as well as running) when he came up with the idea for the Phantom. And yes, the Phantom is quite theatrical, with many references to that other skull reader, Hamlet. The Phantom is all about secrets and quite aptly Falk soon found himself at the Department of Secret Intelligence as World War II broke out.

The Phantom is in Falk’s narrative known as the wandering ghost, the one that can not die; century after century the same fit muscular man in his thirties. The Phantom hides his face behind a mask and “no one can see his real face and live”. The mask makes his face seem a dead skull, the same mark left on all his enemies. The reference to death is as clear as it is a mystery of what hides behind this mask of eternal life. The reader is presented a story of an origin going four hundred years back to the first Phantom, who as a boy witnesses the killing of his father by pirates on their ship. This original father destroys the ship and the fatherless first phantom is washed ashore in a foreign land sparsely populated by pygmies and with no turning back. He swears on a skull to eradicate all evil and starts building the myth of a phantom that punishes bandits. In a cave inside his secret skull-shaped cliff he keeps a crypt with all his twenty-one dead ancestors and their written chronicles.

                      The Hungarian psychoanalysts Nicolas Abraham and Maria Torok in a series of texts present a transgenerational Freudian theory of crypts, secrets and phantoms. A subjects inner crypt is formed with the loss of a loved object before it has been verbalised and understood as such: As when a parent actually dies early on (like Lee Falk’s father). Instead of introjection of the loss of love of an object that is still there this is a real loss of the object and not just the fantasy of love. By the magic of hallucinatory wish fulfilment (Mandrake!) the lost object is now incorporated. By thus trumping the real loss hallucinatory the road is closed to mourning and the impossibility of speaking it coupled with the shame of not experiencing the loss as such, the object becomes a secret buried in, and for, the subject. The resulting diagnosis is often that of melancholia, a constant dialogue with the object (talking to the skull). According to Freud the subject, in melancholia, wears the features of the object as a mask. Furthermore the need to preserve this traumatic and shameful secret of the presence of a dead ancestor in the living ego creates what they call a phantom. With the encrypted secret transformed into a phantom, designed to mislead its haunted subjects the subject is very difficult to treat. Like Lee Falk’s Ahasveruslike Phantom they are deemed to walk the streets never to be forgiven. Taking of their masks and socialising with ordinary people is like the Phantom turning into his alter (not real) ego “Mr Walker”.

Lee Falk’s Phantom keeps the secret and becomes a superhero (Superman, Spiderman, and Batman all carry similar secrets involving loss, incorporation and shame). That is why they can not disclose the secret, they must remain different from ordinary humans. Abraham and Torok claims, not only that the secret can transfer from unconscious to unconscious but that the phantom inside is a liar, whose only wish is to keep the secret. In their reading of the Wolf man case (yes the Phantom’s dog is really a wolf) Abraham and Torok follows that line of thought showing how the Wolf man spun all kinds of interesting myths on his history for Freud and other analysts (how can the Phantom’s “secret” be the secret when it is repeated so many times for us readers?). So, behind all talk on killing bad guys and the endless revenge of an original father (Lee Falks real father died early) what is the Phantom’s secret?

China in the Nordic Countries

Today and yesterday Stockholm University and its Confucius institute is organizing a conference in order to “put attention to” the book gift Stockholm University was awarded by member of the standing committee of China’s Communist Party’ Politbureau, Xi Jingping. The Confucius Institute was set up in 2005 by the Chinese National Office for Teaching Chinese as a Foreign Language (Hanban) together with Stockholm University. This was the first of its kind in the West, the second only in the world.

Confucius institutes are indirectly run by the Chinese Ministry of Education and the Ministry of Culture. But since China is still a Leninist system where the ministries, just as the parliament do not have any real power, it is almost certainly the CCP Central Propaganda Department that oversees the Confucius institutes, just as it has always the Ministry of Culture. Despite some scattered protests from right wing politicians, anonymous scholars etc, debate and criticism against the suitability of an academic joint venture with a regime who does not honour liberties such as freedom of expression, even imprisons scholars on political charges, Stockholm University accepted and after some years prolonged the cooperation. Torbjörn Lodén the head of the Chinese Department became simultaneously the director also of the Confucius Institute.

Lodén’s own reply to criticism voiced publicly in Swedish newspapers was that they did not spread any propaganda only worked to enhance the cultural exchange with China (SVD 15 March 2007). However, opening the Hanban homepage (http://www.hanban.edu.cn/) one is met by a small photo exhibition from Confucius institutes around the world all focusing on a top leader of China’s Communist Party, like Prime Minister Wen Jiabao in front of smiling female students in Jakarta, President Hu Jintao welcomed by students and staff at a Chicago prep school, Li Changchun the party’s secret propaganda chief, a hardliner in questions on censorship and the media, is seen on two of the photos: with young Armenian students dressed in qipaos and waiving Chinese flags and holding hands with happy Nairobian women.

China just as the Confucius institute is still run by a Communist party with full control of the media, an organization that has used propaganda internally but also towards the outside world uninterrupted for six decades. It is a regime who harasses intellectuals and university researchers, does not tolerate differing views on literature, history etc. It is a regime that aims towards, but will never reach, full control of the discourse on Chinese culture history and society. Nevertheless Stockholm University has accepted both teaching material and teachers selected by an organization led by the Chinese dictatorship via the CCP Central Propaganda Department. In a defense against accusations that the institute represented one of the most repressive dictatorial regimes on the earth raised in one of Sweden’s two national daily newspapers its director Torbjörn Lodén argues that he is “happy for the progress that China has made in recent years, with increased freedom and higher standards of living for hundreds of millions” (Lodén 18 March 2011, Svenska Dagbladet). This might pass as an argument for politicians and business people to engage with China, but not for an institute of higher learning where young Swedes gain their view of the world.

The rapid spread of Confucius Institutes around the world has been described as a soft power initiative of the China’s Communist Part leading up to the Beijing Olympics in 2008. After that, and especially following the financial crisis in the West the tone became less soft from the Chinese and from both official and popular levels there has been calls for the West to start learn from the “Chinese model” instead. In consequence, less interest is paid by the Chinese leadership to any sensitivity towards its dismal treatment of political and intellectual dissent. For having co-written a petition for democracy and human rights in China’s internationally most renowned professor in Chinese literature Liu Xiaobo was summarily sentenced to eleven years in prison. Only a few months later in connection with the Chinese purchase of the Swedish industrial flagship Volvo Automobiles, a Chinese delegation led by the next supreme leader of China’s Communist Party Xi Jinping visited Sweden.

Although being such an important and busy politician he had time for half a day at the Confucius Institute at Stockholm University officially received by Stockholm University representatives. At what for the Chinese is a Zhongwenxi, a “Department for Chinese literature” Xi Jinping presented the digital book gift which the Stockholm University conference is now held to call attention to.

The conference was filmed by the university and hopefully they will put out the second day’s presentations, including mine (although someone told me they stopped the cameras a few minutes into it).

http://www.sub.su.se/omsub/visaevenemanget.aspx?eid=101

  

Kungliga våldtäkter. Se sexbilderna från slottet här!

Den södra fasaden av Stockholms slott representerar nationen. Den vetter mot Gamla stan och Söder, dvs det verkliga Stockholm. På andra sidan slottet börjar Norrland. Södra fasaden av slottet, eller södra längan som den också kallas pryds av statyer insatta i nischer, några framställande framträdande svenskar, andra, som visas nedan, illustrerar berömda kvinnorov. Det är oklart om alla nischstatyer också representerar nationen, och om i så fall den så omskrivna Karl Gustav, i egenskap av ”Kungen”, också han likställer regerandet över Sverige med kvinnorov.

Nordanvinden, Boreas föll för Orithyas skönhet. Han försökte uppvakta henne men utan resultat och bestämde sig då för att ta henne med våld. Borithya blev både bortrövad och våldtagen. Ingen tvekan vems sida keruben är på. Kärleken vinner alltid!

Prins Paris "rövar" bort den sköna Helena och det är inledningen inte bara till kriget mot Troja utan också till den västerländska litteraturhistorien. Hon ser ganska nöjd ut.

Hades kom ridande förbi ängen där Proserpina och några andra flickor plockade blommor. Hades blev så upphetsad att han kastade sig över och våldtog Proserpina där på platsen. Sen rövade han med sig henne ned till dödsriket. Se så desperat hon försöker slita sig loss den stackaren. Hounds of Hell.

Så här föddes romarriket, då männen från Rom med våld rövade bort de sabinska kvinnorna för att ha som fruar. Det engelska ”rape” kommer från latinets ”raptio” som betyder bortföra. Svenskans ”våldta” täcker in det hela mycket väl. 

Lögnernas symmetri: politikersex med minderåriga, Schakalen och Palmemordet

Nyligen sände teveprogrammet Kobra en special om överklassterroristen Illich Ramirez Sanches, ”Schakalen” som han brukar kallas. På telefonintervju fick Schakalen tillfälle att dementera ett gammalt rykte om att han hade planerat ett dåd i Sverige på 1970-talet. Det hela visade sig handla om en avledande lögn som Hans Holmér och Ebbe Carlsson på dåvarande justitieminister Lennart Geijers uppdrag hade kokat ihop för att ursäkta varför det fanns en för riksdagen hemlig underrättelsetjänst, IB som på Palmeregeringens uppdrag spanade efter kommunister på Sahlgrenska sjukhuset. Även om det var smart att förklara att det var SÄPO som spanade tyckte Geijer att dokumentet om Schakalen som Holmer och Carlsson fantiserat ihop var väl magstarkt och det hamnade i SÄPO:s kassaskåp.

                      Några år senare var det Palme istället som fick rycka in för att rädda Geijer, men återigen var det med hjälp av duon Hans Holmér och Ebbe Carlsson. Peter Bratt hade i DN, efter ett tips från Leif G W Persson, avslöjat att justitieminister Lennart Geijer knullade minderåriga prostituerade på en bordell i Stockholm. Palme, Holmer och Carlsson slog sig därför samman och fabricerade ihop en dementi som menade att Bratt och kommunisterna försökte smutskasta SAP med rena lögner. Statsministerns auktoritet var så stor attt Bratt och DN verkligen trodde de blivit förledda och gick offentligen ut med en ursäkt. Det har dock visat sig att de hade rätt från början. Poliserna som spanade på bordellen av annan inledning upptäckte förfärat att viktiga politiker fanns bland besökarna och skickade rapport till rikspolischefen för att han skulle ta beslut. Rikspolischefen ringde till statsminister Palme som sa åt honom låsa in rapporten i rikspolisens kassaskåp. Så blev det men Leif G W Persson hade hört samtalet, tipsade och därmed var hans lovande karriär inom justitieväsendet slut.

                      När Palme mördas 1986 vad händer då? Jo först utses Hans Holmer som nu blivit länspolismästare att sköta mordutredningen. Efter att ha klantat till det med det fantasifulla stickspåret rörande kurderna avskedas han från uppdraget. Då rycker tidningsmannen Ebbe Carlsson ut, med hemligt stöd från dåvarande socialdemokratiska justitieministern Anna Greta Leijon (som RAF terrorister planerat kidnappa 1976!), att med avlyssningsapparater ta upp privatspaning på kurderna.

                      Symmetrin i detta svenska kammardrama om Olof Palme, justitieministrar, polischefer och kassaskåpsgömda dokument är fullkomligt symmetriskt som ni ser, utom på en enda punkt. Det var därför synd att Kobra inte tänkte på att fråga Schakalen också om han möjligen var inblandad i Palmemordet. Säpo eller polisen har säkert inte gjort det. 

Frederick the Great vs Confucius

Since the Chinese State Administration of Radio Film and Television had just come out with new guidelines against time travel dramas, saying that history should not be treated so “frivolously” I decided to pay a visit to the newly reopened National Museum of China. The museum is located across the huge Tiananmen Square in the heart of Beijing. The square is huge, built to house a million people hailing the communist leaders in the former imperial palace. After the people demonstrated against the Party in 1989 it has been difficult to access the square as freely as before. I have a hard enough time finding my way into the museum, hoping first that the VIP entrance close to the subway exit would be open now not just for military and cadres. But no, I have to walk all the way round, passing makeshift constructions cordoning off the square and the ever present groups of marching men in green uniform, just to find a small handwritten sign saying the tickets are all sold out. Ignoring this I labyrinthine my way to a very inconspicuous entrance. The ticket is just thirty yuan and I am soon standing in the greatest room I have ever experienced. The building is higher then any cathedral, held up by pillars that would have made Mussolini green of envy.  

                      Tired by the flu I head for the nearest escalator and on my way ask two of the numerous young staff, where in this huge history museum I can find the exhibition rooms for pre-modern China. They reply there is no such section. Ok I think, understanding perfectly well that all the young people working here are employed because they do not know anything on history. I decide to find the exhibit myself. Stupid idea! The reason for constructing this new museum was reportedly that the leadership felt Beijing was lacking the cultural patina of other world cities like Paris and New York. A couple of calls to the Met and Louvre and the planners realise they could create the largest museum in the world. After walking up and down I realise however that the world’s greatest museum is close to empty. No wonder the entrance was only thirty yuan! But God is it big museum running around trying to find anything of interest.

                      When I finally had made it to one of the two small rooms on Chinese history I find myself surrounded by wooden Bodhisattvas - god of compassion. Now I was close to fainting of fatigue and fever. I asked one of the ten or so staff where to sit. I had not seen a single chair or sofa anywhere in the building. There is nowhere to sit I was told. But, I do not feel well, I have to rest for a while I protested feebly. At the café he replied, in the basement, you can sit.  This was third floor, so I decided to sit instead on one of the many fire posts in the room. Suddenly all ten staff came running towards me as if I had just ruined the Chinese Mona Lisa. I could not sit there, totally forbidden. I tried to argue that I was ill and just needed five minutes but was chased away. Staggering out of the room I kind of collapsed on the floor. Right away I had four staff on me saying I had to get up. Their stout early forties boss pointed to his head indicating I was crazy. And, of course, in a People’s Republic where political dissidents and discontent people are put in mental hospitals I certainly belong to the madmen. However a young employee, not more then seventeen, rushed to the office and got out a stool for me. A real Guanyin of mercy, I pray he will keep his job despite this serious breach of protocol.

                      After such a parable on contemporary Chinese civility, I decided it was time to check out the Enlightenment exhibition. Two small rooms were filled with paintings on European eighteenth century nobility but very little on the actual enlightenment: Nothing on revolutionary ideas, freedom, democracy, equality, the French Revolution or human rights. The main introductory sign to the exhibition said that the enlightenment put focus on man (I always believed that was the Renaissance). Besides a portrait of Fredric the Great, I found the only other reference really to the enlightenment. It explained the good Frederick practised enlightenment “from above”!

That night someone mysteriously removed (arrested?) the huge statue of Confucius from Tiananmen Square where he had been fronting the museum for four months. 

Bin Laden’s death and the dialectics of the Arabic spring

Just a few days before his murder Osama Bin Laden recorded a message saying he supports the democratic uprisings in Egypt and Tunisia. Luckily for the Americans they got him before it could be broadcasted. The message would have much complicated the story we are fed with. But hat CNN and other news organisations find this message strange is maybe just as much a symptom of ignorance and stupidity as a conspiracy. Of all the terabytes already written on the Arabic spring I have not yet read one piece of analysis worth the keyboard it was written on.

Nineteenth century analysts would have been much more able to see the dialectics played out in the beginning of our millennium. Bin Laden has been vilified into a monster and in that process robbed of his own history. Was not the rationale behind his turn against the US that he wanted to topple the Saudi dictatorship and understood, correctly, that he first had to chase the Americans away from the Middle East? His terror attack on the Twin Towers had the same effect as the terror attack in Sarajevo 1914, starting a World War. The American drive for, and sudden interest in, democratic change in the Middle East by ways of invading Iraq and Afghanistan was the reaction, or antithesis as Hegel would have put it. The Arab spring, the popular movement for getting rid of Arabic dictators propped up by America and Europe is then the obvious synthesis of the conflict between bin Laden and the USA. Therefore his death came, so to say, after the event. Before he was shot Bin Laden had already played out his role historically, and partly achieved his original goal.