Jin Yong, sista delen

Under stridens gång hade de båda hamnat utanför krogen. Lin uppfattade ett slag mot mellangärdet och mindes plötsligt en teknik hans far lärt honom. Han blockerade med vänstern för att ändra riktningen på det inkommande slaget, men till hans stora förvåning var Yus slag så starkt att det fortsatte rakt fram och träffade Lin i solarplexus. Lin vek sig framstupa av smärtan och Yu passade då på att grabba Lin i nacken och trycka honom neråt. Med hjälp av sin andra arm kopplade Sichuanesen ett grepp som brukar kallas ”järnburen”.

"Hahaha!" skrattade Yu. "Om du dunkar pannan i marken tre gånger och samtidigt kallar mig ’snälla farbror’ så lovar jag att släppa dig".

Shi och Zheng blev förskräckta när de såg vad som hänt och ville genast rusa fram för att hjälpa Lin, men de hade båda fullt upp själva att värja sig mot den kaskad av slag och sparkar som kom från Jia.

Följeslagare Bai lyfte då jaktgrepen mot Yu och skrek:

 "Är du helt galen, släpp honom gen...".

Yu avbröt honom mitt i meningen med en vänster bakåtspark som skickade jaktgrepen ur Bais händer. Sichuanesen följde sen upp med en snurrande hjulspark som sände Bai tumlande runt flera varv i luften innan han föll till marken där han blev liggande ett långt tag innan han kunde resa sig upp igen.

"Din förbannade skitstövel! Smutsiga oäkting! Din mamma måste ha varit blind!". Okvädingsorden haglade från den andre följeslagaren, Chen, men för varje svordom backade han samtidigt ett steg så han efter nio, tio förbannelser var på säkert avstånd från stridens hetta.

            "Hörru tjejen! tänker du buga för mig eller inte?" flinade Yu, och pressade Lins huvud hårdare ner mot marken.

Med krökt rygg och huvudet nerböjt försökte Lin boxa sin motståndare i magen men det saknades en decimeter för att nå fram. Greppet han fastnat i gjorde ont så det svartnade för ögonen. Det kändes det som om nacken kunde knäckas vilken sekund som helst och han började därför famla runt i panik med händerna för att hitta något som kunde befria honom från plågoanden. Till slut fick hans fingrar tag på ett hårt föremål fastspänt vid vristen. Utan att tänka sig för tog Lin föremålet och stötte det med full kraft i Yus mage. Yu skrek till och släppte genast greppet. Sichuanesen tog ett par steg bakåt och med ansiktet förvridet i fasa tittade han ner mot sin mage. Från mellangärdet växte nu plötsligt handtaget från en dolk fram. Kvällssolens strålar glittrade i de vackra guldinläggningarna. Yu öppnade munnen som om han ville säga något, men fick inte ur sig ett ljud. Han förde händerna mot magen och det verkade om han ville dra ut dolken men inte vågade. Lin Pingzhi hade stapplat baklänges några steg sen järngreppet släppts om hans nacke. Han var nu helt vettskrämd, och hjärtat kändes som det skulle dunka rakt genom bröstkorgen. Jia och skyddsvakterna hade slutat slåss och stirrade förskräckta på den dödligt sårade Yu som nu tagit mod till sig och med ett ryck slet ut dolken så blodet sprutade. Åskådarna kved av fasa.

"Jia...Jia...berätta för far...så han kan hämnas...", stönade Yu och släppte dolken.

"Broder…Broder!!", skrek Jia och rusade fram. Men det var redan för sent, Yu föll framstupa ner på marken. Kroppen ryckte till ett par gånger och förblev sen stilla.

"Beväpna er" viskade skyddsvakt Shi, medan han skyndade fram till hästarna och drog sitt svärd. Erfarenheten sa honom att Jia skulle göra allt han kunde för att hämnas sin döda partner. Men Jia bara stirrade stint på Lin, tog sen upp dolken och rusade fram till sin häst. Med ett snitt skar han av betslet kastade sig upp och red iväg i full gallopp mot norr.

Hitler as Oedipus Rex

When Adolf Hitler and his Nationalsozialistiche Deutsche Arbeiterpartei came to power in 1933 the Jews comprised less then one per cent of the German population. Apart from small minorities like this the European Jews mainly lived in the East, in what the historian Timothy Snyder in a gret book with this name calls “the bloodlands” - Poland, Belarus, Lithuania and Ukraine, where 14 million individuals (not counting the soldiers) were murdered by Germany and the Soviet Union between 1933 and 1945. This was also were all the Nazi death camps were located, not inside Germany.

                      Another misconception many seem to share with the Nazi pseudoscience is that the Jews living in these Eastern areas of Europe were related genetically to Palestine and might have come here after the Jews were forced out from Spain after the Christian Kings conquered these Muslim territories. As already Jewish scholars in the 19^th century knew that is not the truth. In reality the Sephardic Jews of today’s Spain and Portugal were probably from Jewish communities that had risen among the North African Berber people, the same that under Islamic banner invaded the Iberian Peninsula some thirteen hundred years ago. Similarly, the East European Jews were neither they part of any Jewish bloodline going back to Jerusalem and Palestine. The Jewish historian Shlomo Sand, in his much discussed book on the discovery of the history of the non Palestinian Jews (and the nationalistically inflamed rejection of this theory) has shown the East European Jews most probably hailed from the old Khazan Kingdom.

                      This kingdom was located in Caucasus, just in the area were European linguists and other scholars had placed the origin of the Indo-Europeans that were the focus of Nazi racial theories, and whose original genetic qualities the Vernichtung together with the general deadly war on the non Aryans were meant to save. The Jewish religion was one of the monotheistic faiths that became so popular after the conversion of the Roman emperors. Judaism, just as this new religion and later Islam was a religion one could convert to. This happened among the Berbers and this seemed to have happened in the old Khazan kingdom, starting from the eight century. This great multicultural kingdom lasted for many centuries but as all others it had to yield under the Mongolian onslaught and from that time the Jewish Khazan community fled westwards eventually ending up Eastern Europe.

                      The Nazi pseudoscientific expeditions sent out to Asia by the Ahnenerbe, the Sven Hedin Institute and Heinrich Himmler would probably have come upon just the genetic material they were looking for in the East European Jews originally dating from the Caucasian Khazan kingdom. Instead, in an act of Olympic blindness they sent this people to the Death Camps, a crime that goes beyond all crimes. A genocide, but, unknowing to themselves, also a patricide as they were murdering their lost Arian ancestors. And Hitler struck by the Gods with self-inflected blindness, how chillingly suitable that he would spend his last days in the bunker with his Reich now carried on the back of children soldiers.

Kungfuromanen fortsätter

”Jia! nån blev arg här. Vem skriker den lilla bögen åt tror du?”

Lin hade fått sin mors drag, vackra ögon och fina ögonbryn. I vanliga fall skulle Lin svarat en förstulen blick med en örfil och nu satt där en man och kallade honom bög rakt ut. Det var verkligen mer än han kunde tåla. Lin ryckte åt sig vinkannan av tenn och slängde den genom rummet. Mannen som gick under namnet Yu duckade lätt, kannan flög ut från krogen och landade i gräset så att vin skvätte åt alla håll och fick Lins kyddsvakter Shi och Zheng att genast rusa upp.  

  ”Den här lilla pojken skulle vara perfekt för kvinnoroller i Pekingoperan. Han skulle säkert kunna förleda en och annan man och jag undrar om han kan freda sig från deras närmanden”, skrattade Yu.

”Det här är unge mäster Lin från skyddsvakthuset Rikedom och renomme. Hur vågar en obetydlig figur som du komma hit och förolämpa honom” vrålade Zheng och skickade en knytnäve mot sichuanesen.

Yu parerade med vänstern fick tag på Zhengs handled och tryckte till på en smärtpunkt. Zheng tappade balansen och föll mot bordet. Yu måttade därefter en våldsam armbågsstöt mot Zhengs nacke och hela bordet med Zheng ovanpå kollapsade med ett brak. Zheng tillhörde inte de vassaste kämparna i huset men var inte heller en vekling. När skyddsvakt Shi såg sin kompanjon bita i gräset efter ett enda slag förstod han att det inte var några vanliga bråkmakare de hade fått mot sig:

”Vilka är ni mina herrar, det är uppenbart att ni behärskar kampkonsterna men då borde ni också känna till skyddvakthuset Rikedom och renomme.”

”Skyddsvakthuset Rikedom och renomme, vad fan är det? Har jag aldrig hört talas om” svarade Yu med ett hånfullt flin.  

”Vi har som yrke att spöa upp skitstövlar som er” skrek Lin Pingzhi och rusade fram. Han slängde ut vänsternäven men högg samtidigt under vänsterarmen ut med högerhanden. Det var en fint som i familjen Lins kungfuskola kallades ”draken gömmer sig i molnen”.

”Ojdå! den här lille operatjejen kan visst ett och annat trick!” utbrast mannen som kallades Yu, samtidigt som han med vänsterarmen blockerade attacken. Med sin andra hand försökte han ta tag i Lins axel men Lin Pingzhi lutade sig en smula och svarade med en knytnäve. Mannen som gick under namnet Yu väjde åt sidan, men till hans stora förvåning så förvandlades Lins knytnäve plötsligt till en handflata som serverade en präktig örfil. Den här kombinationen kallas "Plocka blommor i dimma". Yu blev rasande. Han måttade en spark mot Lin, som hoppade åt vänster och svarade med ännu en spark. I en annan del av rummet pågick kampen mellan skyddsvakt Shi och den andra Sichuanesen, Jia. Följeslagare Bai hjälpte Zheng att ta sig upp från resterna av bordet. Zheng var rasande, skrek rakt ut samtidigt som han rusade mot Yu.

”Hjälp skyddsvakt Shi istället! Jag klarar den här svinpälsen själv" beordrade Lin. Zheng visste att Lin alltid ville framstå i god dager och att han inte ville ha hjälp av andra för att besegra en motståndare. Zheng tog därför istället upp ett av de avslagna bordsbenen och måttade ett slag mot den andre sichuanesen. De två medhjälparna hade nu varit ute och hämtat Lin Pingzhis långsvärd samt en jaktgrep och började attackerade Jia med dessa vapen samtidigt som de öste ur sig förolämpningar. Som kämpar var skyddsvakthusets följeslagare ganska medelmåttiga, men de var ena baddare på svordomar. Följeslagarna använde den lokala fujianesiskan så främlingarna från Sichuan förstod naturligtvis inget av det  som skreks åt dem men begrep att det inte var några komplimanger direkt.

Lin Pingzhi använde olika tekniker som hans far lärt honom från familjens kungfusystem flygande händer. Lin tränade ofta tillsammans med de anställda i firman, men ingen var så dum att han gjorde sitt bästa utan istället så lät man alltid Lin vinna. Lin var tekniskt ganska duktig men saknade erfarenhet från riktiga fajter. Det är klart att han ibland kom ihop sig med småbuset i stan men dem kunde aldrig mäta sig med Lins överlägsna tekniker. Oftast fick dem istället fly för att plåstra om sina blödande näsor och igenmurade ögon redan efter några få slagväxlingar. Den här gången var allt annorlunda. Detta var inga småskurkar. Lin tvingades svälja sin stolthet och erkänna att motståndaren var verkligt stark och inte blev det bättre av att sichuanesen hela tiden slungade iväg förolämpningar som:

 "Hörru pysen, nu när jag sett dig på nära håll är jag säker på att du inte är en man. Du måste va en tjej som klätt ut sig! Visst är det så? Vit fin hy och röda kinder har du ju. Inte ska vi slåss! Kom hit och ge mig en puss istället!"

 Lin Pingzhi blev vansinnigt uppretad av smädelserna. Han kastade en blick åt sidan, men såg att Shi och Zheng hade det minst lika tufft som han själv. Zheng hade fått ta emot ett slag på näsan och färskt rött blod rann nerför skjortan. Lin ökade takten i sina slagserier och plötsligt fick han in ännu en ljudlig örfil på Yu. Den här gången hade han träffat hårt och det gjorde uppenbarligen Yu rasande.

"Din jävla byracka, kan du inte skilja skämt från allvar. Eftersom farbror såg att du egentligen var en tjej i manskläder så har farbror bara lekt lite med dig. Men du din fan, svarar med att slå farbror på riktigt" vrålade Yu, som nu ändrade sin taktik så att slagen föll som ett stormregn över Lin.

Xiaoao Jianghu av Jin Yong: Utdrag ur första kapitlet

Den unga kvinnan i grönt kom med glas, vin och ätpinnar och dukade tyst upp på bordet. Lin Pingzhi följde henne med blicken och lade märke till hennes vackra figur, men också att hyn hennes var mörk och ansiktet fullt av koppärr. ”Hon måste vara alldeles ny i jobbet eftersom hon beter sig så burdust och ogästvänligt”, tänkte han.

Skyddsvakt Shi lyfte upp jaktbytet och beordrade Sa: ”Tvätta och plocka de här och stek sen upp dem åt oss.”

 ”Skall bli. Ni vill kanske ha lite nötter och saltkött till vinet medan jag lagar till bytet.” Svarade han. Utan att vänta på sin farfars uppmaning så plockade Wan’er fram kött och nötter och ställde på bordet.

”Det här är mäster Lin, äldsta sonen i stans skyddsvaktsfirma”, förklarade Zeng. Han är en ung hjälte som alltid sätter ära och rättvisa högst. Han är också mycket givmild så om du förmår laga till villebråd efter hans smak så kan du på några månader tjäna ihop de trettio silverstycken du betalade för krogen”.

”Förstått! Jag är ytterst tacksam.” Inflikade Sa, tog viltet och försvann raskt in i köket. Zheng hällde upp åt mäster Lin, sen åt Shi och sist åt sig själv lyfte sen sin bägare med båda händerna, böjde nacken och tömde innehållet i ett enda svep. Han slickade vinet från läpparna och utbrast:

”Krögaren är ny men vinet detsamma.”

Han hällde upp en bägare till och skulle just tömma också den när han hörde ljudet av två hästar som i snabb galopp närmade sig krogen.

            Strax hördes en mansröst säga: ”Här ligger en krog, låt oss stanna och häva ett par skålar vin”,

Skyddsvakt Shi förstod från dialekten att det var någon från Sichuan. Han vred på huvudet och såg två figurer i blå rockar binda sina hästar under ett stort banyanträd. Männen stegade in, kastade en blick på Lin och hans sällskap och vräkte sig sen högljutt ner vid ett bord. Med vita pannband och långa rockar såg de hyfsat kultiverade ut men två par nakna ben stack fram ur rocken och fötterna var instoppade i hamptofflor. Shi visste att folk från Sichuan klädde sig just på det här sättet. De vita tygstycken man knutit runt huvudet hedrade Zhuge Liang. Folket älskade Markis Zhuge Liang så högt i Sichuan att fortfarande tusen år efter hans död bar man det vita sorgebandet. De båda männen gjorde ett underligt intryck på Lin Pingzhi och han kunde inte lista ut vad de var för slags figurer de egentligen var.

”Kom hit med vin! Det här förbannade Fujian består ju inte av annat än berg. Hästarna sliter ju ihjäl sig.” Utbrast en av Sichuaneserna.

Wan’er gick fram till de två männen och frågade med sänkt blick vilket vin de önskade. Hon talade mycket tyst men med en vacker och ren stämma. Den yngre av de två männen ryckte till då han hörde henne, slängde ut en arm och strök flickan över kinden.

”Så synd! Verkligen synd!” Småskrattade han.

Wan’er blev förskräckt vid tilltaget och backade några steg.

Den andra mannen skrattade till också han: ”Broder Yu, den här flickan har en vacker kropp, men hennes ansikte... det är så koppärrigt att det mest liknar en gammal apelsin”.

Yu skrattade högt åt sin kompanjons jämförelse.

Lin Pingzhi blev tvärarg och slog näven i bordet med en knall.

”Vad är ni för ena djävlar, två blinda hundvalpar eller? Komma hit till vårt Fujian och förolämpa folk?” (fortsättning följer)

Kinas sak är också vår

Att Kina blir allt viktigare för Svensk industri är tydligt efter det sista årets biltillverkningsaffärer involverande Volvo och SAAB men Kina bidrar nu också till Europas och därmed Sveriges stabilitet genom att köpa Euro och hålla kursen uppe trots katastrofalt skötta ekonomier i en del medlemsländer. Premiärminister Wen Jiabaos nyss inledda europeiska resa är därför mycket viktig men den är också känslig. Under de senaste månaderna har en våg av försvinnanden drabbat kinesiska ”oliktänkande” samtidigt som även utländska journalister drabbats av repressalier eller nekats arbetsvisum. Ofta betraktas dessa brott mot människans universella rättigheter (och inte bara av kineserna) som ”interna angelägenheter”. Så kunde man kanske se det så länge Kina fortfarande var en relativt isolerad nation men med dess globala ekonomiska betydelse idag blir varje kinesisk händelse betydelsefull även utanför landets gränser. Vilka risker skulle världsekonomin utsättas för om Kinas folk liksom de arabiska nationernas skulle tröttna på repression och korruption och reste sig för att avsätta diktaturen? Det kinesiska kommunistpartiet verkar oroas mycket över utvecklingen inom arabvärlden men istället för demokratiska reformer så väljer man ökat inskränkningar eller fängelse för dem som kritiserar regimen. Kostnaderna för att upprätthålla säkerheten i landet är den största posten i budgeten sen den gick om försvarskostnaderna. Det kan i längden visa sig vara en farlig strategi och inte bara för Kina. Den nuvarande kinesiska ledarduons ledord har varit stabilitet men frågan är vad som händer nu när de från nästa år byts ut. Efter över trettio års ekonomisk reformer har inga egentliga förändringar av det politiska systemet genomförts. Partiet har styrt landet med hjälp av enväldiga ledare som valts av sin företrädare. Nu är länken tillbaks till revolutionsveteranerna bruten och det sägs att Xi Jinping, som besökte Sverige vid Volvoaffären i höstas valts av ett ledarkollektiv som en kompromisskandidat att ta över det yttersta ledarskapet efter generalsekreterare (president) Hu Jintao. Hur mycket auktoritet ger det honom? Borde västvärlden kräva mer av demokratiska reformer i Kina. Inte för den goda sakens skull enbart utan för en långsiktig stabilitet, och ett ledarskap med stöd i folket och en demokratisk konstitution. Förra veckan släpptes konstnären och regimkritikerna Ai Weiwei (snarare visades upp av kommunistpartiet som hållit honom gömd). Det spekuleras i om ”frisläppandet” gjordes för att sammanfalla med Folkrepublikens 90 årsjubileum (snart lika gammal som Sovjetunionen hann bli) eller partiets 90 årsfirande som just inletts. Även de kinesiska kejsarna brukade ge fångar pardon vid speciella evenemang eller jubeldagar och när Folkrepubliken fyllde tio år 1959 följde Mao Zedong kejsarna i spåren och släppte hela 70 000 fångar fria. Tanken då som nu var att skapa goodwill hos folket och därmed stabilitet. Men med tanke på hur enormt stor uppmärksamhet Ai Weiweis fängslande fått utanför Kina, inte minst i Europa, så är det kanske mer troligt att frisläppandet har att göra med Wen Jiabaos affärstripp som inleddes bara två dagar senare. Så brukar det gå till. Genom att visa upp Ai Weiwei för omvärlden så räddar kineserna ansiktet på Angela Merkel och andra europeiska ledarna då de fortsätter utvidga de ekonomiska relationerna med den kinesiska diktaturen medan de inför sina väljare  tar avstånd från arabiska enväldiga ledare i demokratins och de mänskliga rättigheternas namn.