Kungfuromanen fortsätter

”Jia! nån blev arg här. Vem skriker den lilla bögen åt tror du?”

Lin hade fått sin mors drag, vackra ögon och fina ögonbryn. I vanliga fall skulle Lin svarat en förstulen blick med en örfil och nu satt där en man och kallade honom bög rakt ut. Det var verkligen mer än han kunde tåla. Lin ryckte åt sig vinkannan av tenn och slängde den genom rummet. Mannen som gick under namnet Yu duckade lätt, kannan flög ut från krogen och landade i gräset så att vin skvätte åt alla håll och fick Lins kyddsvakter Shi och Zheng att genast rusa upp.  

  ”Den här lilla pojken skulle vara perfekt för kvinnoroller i Pekingoperan. Han skulle säkert kunna förleda en och annan man och jag undrar om han kan freda sig från deras närmanden”, skrattade Yu.

”Det här är unge mäster Lin från skyddsvakthuset Rikedom och renomme. Hur vågar en obetydlig figur som du komma hit och förolämpa honom” vrålade Zheng och skickade en knytnäve mot sichuanesen.

Yu parerade med vänstern fick tag på Zhengs handled och tryckte till på en smärtpunkt. Zheng tappade balansen och föll mot bordet. Yu måttade därefter en våldsam armbågsstöt mot Zhengs nacke och hela bordet med Zheng ovanpå kollapsade med ett brak. Zheng tillhörde inte de vassaste kämparna i huset men var inte heller en vekling. När skyddsvakt Shi såg sin kompanjon bita i gräset efter ett enda slag förstod han att det inte var några vanliga bråkmakare de hade fått mot sig:

”Vilka är ni mina herrar, det är uppenbart att ni behärskar kampkonsterna men då borde ni också känna till skyddvakthuset Rikedom och renomme.”

”Skyddsvakthuset Rikedom och renomme, vad fan är det? Har jag aldrig hört talas om” svarade Yu med ett hånfullt flin.  

”Vi har som yrke att spöa upp skitstövlar som er” skrek Lin Pingzhi och rusade fram. Han slängde ut vänsternäven men högg samtidigt under vänsterarmen ut med högerhanden. Det var en fint som i familjen Lins kungfuskola kallades ”draken gömmer sig i molnen”.

”Ojdå! den här lille operatjejen kan visst ett och annat trick!” utbrast mannen som kallades Yu, samtidigt som han med vänsterarmen blockerade attacken. Med sin andra hand försökte han ta tag i Lins axel men Lin Pingzhi lutade sig en smula och svarade med en knytnäve. Mannen som gick under namnet Yu väjde åt sidan, men till hans stora förvåning så förvandlades Lins knytnäve plötsligt till en handflata som serverade en präktig örfil. Den här kombinationen kallas "Plocka blommor i dimma". Yu blev rasande. Han måttade en spark mot Lin, som hoppade åt vänster och svarade med ännu en spark. I en annan del av rummet pågick kampen mellan skyddsvakt Shi och den andra Sichuanesen, Jia. Följeslagare Bai hjälpte Zheng att ta sig upp från resterna av bordet. Zheng var rasande, skrek rakt ut samtidigt som han rusade mot Yu.

”Hjälp skyddsvakt Shi istället! Jag klarar den här svinpälsen själv" beordrade Lin. Zheng visste att Lin alltid ville framstå i god dager och att han inte ville ha hjälp av andra för att besegra en motståndare. Zheng tog därför istället upp ett av de avslagna bordsbenen och måttade ett slag mot den andre sichuanesen. De två medhjälparna hade nu varit ute och hämtat Lin Pingzhis långsvärd samt en jaktgrep och började attackerade Jia med dessa vapen samtidigt som de öste ur sig förolämpningar. Som kämpar var skyddsvakthusets följeslagare ganska medelmåttiga, men de var ena baddare på svordomar. Följeslagarna använde den lokala fujianesiskan så främlingarna från Sichuan förstod naturligtvis inget av det  som skreks åt dem men begrep att det inte var några komplimanger direkt.

Lin Pingzhi använde olika tekniker som hans far lärt honom från familjens kungfusystem flygande händer. Lin tränade ofta tillsammans med de anställda i firman, men ingen var så dum att han gjorde sitt bästa utan istället så lät man alltid Lin vinna. Lin var tekniskt ganska duktig men saknade erfarenhet från riktiga fajter. Det är klart att han ibland kom ihop sig med småbuset i stan men dem kunde aldrig mäta sig med Lins överlägsna tekniker. Oftast fick dem istället fly för att plåstra om sina blödande näsor och igenmurade ögon redan efter några få slagväxlingar. Den här gången var allt annorlunda. Detta var inga småskurkar. Lin tvingades svälja sin stolthet och erkänna att motståndaren var verkligt stark och inte blev det bättre av att sichuanesen hela tiden slungade iväg förolämpningar som:

 "Hörru pysen, nu när jag sett dig på nära håll är jag säker på att du inte är en man. Du måste va en tjej som klätt ut sig! Visst är det så? Vit fin hy och röda kinder har du ju. Inte ska vi slåss! Kom hit och ge mig en puss istället!"

 Lin Pingzhi blev vansinnigt uppretad av smädelserna. Han kastade en blick åt sidan, men såg att Shi och Zheng hade det minst lika tufft som han själv. Zheng hade fått ta emot ett slag på näsan och färskt rött blod rann nerför skjortan. Lin ökade takten i sina slagserier och plötsligt fick han in ännu en ljudlig örfil på Yu. Den här gången hade han träffat hårt och det gjorde uppenbarligen Yu rasande.

"Din jävla byracka, kan du inte skilja skämt från allvar. Eftersom farbror såg att du egentligen var en tjej i manskläder så har farbror bara lekt lite med dig. Men du din fan, svarar med att slå farbror på riktigt" vrålade Yu, som nu ändrade sin taktik så att slagen föll som ett stormregn över Lin.